NollningenStudierVänner

Tystnaden har talat !

By 5 januari, 2017 No Comments
Jag studerar på Chalmers och är 44 år !

Nu har det gått en termin !

Och här är mitt första inlägg sedan starten. Det finns en anledning till att det inte blivit några inlägg under terminens gång…det har varit ett rasande högt tempo. Jag hade det på känn men förstod ganska snart att det här är något som jag inte var helt förberedd på.

Jag har alltså börjat studera vid 44 års ungdomlig ålder, på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg där jag läser civilingenjörsprogrammet för elektroteknik på fem år, så om allt går enligt plan är jag klar när jag är 49.

Det började med nollning. Fyra veckors nollning ! Det var en fantastisk mottagning med äldre (alltså i högre årskurser) studenter som såg till att vi fick en grundlig introduktion till allt som har med universitetsstudier att göra, såsom bastubad i omgjord bil, tillverkning av perfekta nollbrickor samt tillhörande bestraffning när nollbrickan inte fick den respekt som den ska ha och gåsmarch i led varje gång vi skulle någonstans. Alltså hela klassen på drygt 60 personer som håller varandra på axlarna och skriker ”EEEEEE…” ”GUUUUUL…” och ”KALLE ANKA KALLE ANKA KALLE ANKA” i en hel månad exakt varje gång vi förflyttade oss, vilket vi gjorde hela tiden. Vi skrek alltså svaren på tre frågor som jag hädanefter inte har några problem att kunna svaren på, frågorna var -Vilken sektion? (Min sektion är E), – Vilken färg? (vår färg är gul) samt -Vilket skyddshelgon (elektrosektionens skyddshelgon är Kalle Anka).  Givetvis blev vi även så invigda i den ädla konsten Öhlhäfv, varm lättöl är verkligen gott 🙂 Det var även fullt med mattestugor, faddermatte samt elevledda förberedande lektioner i matematik som gjorde att den inledande månaden hade allt, både för det sociala och förberedande inför kommande studier. Bra gjort Chalmers, verkligen kvalitet och engangemang. Jag är imponerad.

Det tog dock inte för många veckor innan jag insåg att nu är det dags att börja plugga på allvar. Matematiken och övriga kurser gick ruggigt snabbt fram och det är fantastiskt hur 12 timmars studerande om dagen inte längre är tillräckligt för att hänga med i tempot. Som tur är finns det även lördagar och söndagar, det är då man kommer i kapp. Förhoppningsvis.

Min klass består av ambitiösa yngre män och damer mellan ca 20 – 25 år. Någon enstaka är runt 30. Och så jag. Det fina är att här är alla i samma båt, har samma mål och kämpar för att klara sig på tentorna. Ålder är verkligen bara en siffra. Jag har fått några nära vänner som jag pluggar med och umgås med i skolan vilket är riktigt trevligt. Så i detta avseende spelar det ingen roll om man är äldst i klassen, det funkar fint med det sociala ändå.

En fördel med att plugga senare i livet är att mycket av det som distraherade för ca 20 år sedan inte längre är så viktigt. Som till exempel att vara på fest varje helg och kanske även någon vardag. Jag ser fram emot helgerna nu istället för att då kan jag studera i lugn och ro. Det är fantastiskt att kunna göra det överhuvudtaget, Sverige är verkligen bra i detta avseende som erbjuder kvalitativa universitetsutbildningar utan kostnad. Det gör det möjligt att kunna byta bana mitt i livet, det som jag precis har påbörjat.

Jag har tre barn varannan vecka, tre fantastiska tjejer som snart alla är i yngre tonåren. Det går att plugga ändå, nu är de stora nog att kunna åka hem själva och göra mat ifall de inte orkar vänta på att jag ska komma hem. Helgerna ägnar de mest åt kompisar så då har jag tid för studier vilket är mycket tacksamt. Det hade nog varit mycket svårare att göra det här för några år sedan, då behövde de fortfarande så mycket av mig. Det är givetvis en faktor i varför jag börjar studera nu och inte för fem eller tio år sedan. Funderar du själv på att börja studera och har små barn så vet jag att det går, min syster gör det just nu med en liten på sex år, men det är helt klart lättare när de hunnit bli mer självgående.

Så, dags att runda av det här inlägget nu ! Jag ska skriva oftare, det är planen. Jag vill sammanfatta hur jag förberedde mig innan jag började studera, det tog flera år att få ihop allt med högskoleprov, ekonomi och boende som de tre största hindren att överkomma. Men allt går, bara man tar ett steg i taget och inte ger upp trots att det tar tid. Jag är helt säker på att det är värt det i slutändan, belöningen väntar där bort. Och jag väntar gärna på belöningen…

 

Leave a Reply